Hallands Väderö - naturen och historien

Information om boken för den biologisk och ekologiskt intresserade och för naturvårdare

Hallands Väderö blev naturpark 1958 och har både före och senare varit på tal som nationalpark. Ön används som ett pedagogiskt typfall vad gäller såväl ekologiska förhållanden som naturvårdens tolkningar av naturen under de senaste hundra åren.

Det är ett lustigt sammanträffande att Hallands Väderö hade förvaltats av Torekovs kyrka och församling i exakt 800 år när naturvåden i Sverige firade sitt 100-årsjubileum. Mindre förvånansvärt är det däremot att staten tre gånger under 1900-talet försökte köpa Väderön för att göra den till nationalpark.

Hallands Väderö ‑ naturen och historien kan liknas vid en populärvetenskaplig monografi. Författaren Urban Ekstam undviker ekologiska facktermer som autekologi och synekologi när han beskriver ekarnas, bokarnas och alarnas tillstånd på ön respektive öns olika naturtyper. Men han förklarar, så att man köper det, varför det är viktigt att vi använder ord som käll- och sänkpopulationer, och störningsregimer när vi ser på naturen. Jämför hans debattartikel: Den nya bevarandebiologin i Svensk Botanisk tidskrift 100:4 (2006), sid. 293‑298.

I anslutning till de åldriga träden är det främst lavar och insekter som står i fokus. Men även fågelliv, stränder och havsbottnar runt ön diskuteras och givetvis de för ön så typiska och berömda kärren och vad som gjort dem så speciella. Nytt är bl.a. att Ekstam pekar på en omvänd korrelation mellan ekens och alens förekomst i och vid kärren från bronsåldern fram till 1800-talet.

Författarna framhåller naturens ständiga förändring. Här gäller inte Clements (1916) klimaxteori eller Odums (1959, 1975) om samspel utan närmast Grimes (1977, 1988, 2001) evolutionära teori om betydelsen av stress och störning. En kuriositet är att det på ön under åren 1917 ‑ 1935 fanns en ekologisk fältstation under ledning av sedermera professorerna Henrik Lundegårdh, vars växtfysiologiska forskning har fått ny aktualitet och Martin G. Stålfelt, vars lärobok i växtfysiologi fortfarande är aktuell 50 år efter utgivningen.

Det är oneklig intressant att Hallands Väderö har så stark anknytning till ekologisk forskning och med internationell spridning.

Hallands Väderö som ekologiskt typfall
Utdrag ur aktuell del av innehållsregistret

Idéhistoria
Väderön under kyrkan – en 800-årig historia 
Den 650-åriga agrara fasen 
Betesmarkerna och kreaturen
Ollonskogar för svinuppfödning och betesdrift 
Alskog till ved 
Den 60-åriga skogsbruksfasen
Fåren kastas ut…
… och vegetationen förändras
Skogvaktaren
”Ordnat skogsbruk”
Harar övertar fårens gamla näringsnisch
Hårda bud i skogspolitiken
Samtidigt växte naturskyddstanken
Bevarandefasen – 100 år
Naturvårdens bärande idéer på 1900-talet
Betydelsen av stress och störning
Betesdriften och vegetationsutvecklingen
En omorientering av naturvården på ön 
Raritetstänkandet får stort genomslag
2000-talets renoveringsarbete 
Bokens föryngring prioriteras
Den nutida betesdriften
Organismer och ekosystem
Floran, fungan och faunan
Björnbären – ett särskilt kapitel 
Skogarna 
Hedarna 
Våtmarkerna 
Havsstränderna 
Vattnen och bottnarna runt ön 
Kustfåglarna 
Sälarna 

Bilaga 1 redovisar i fyra kategorier förändringarna i öns kärlväxtflora med arterna fördelad på sina huvudmiljöer.
Bilaga 2 redovisar häckfågelfaunans förändringar inom olika habitat på ön.
Bilaga 3 är en förteckning över vilka av 2010 års rödlistade arter, som förekommer eller har förekommit på ön.